Sjön Lygnern är en 26 ha stor sjö innanför Kungsbacka i Västsverige. Runt sjön finns fina vandringsområden, framförallt vid Fjärås Bräcka i den sydvästra delen av den korvformade sjön. I den nordöstra kanten av sjön ligger Sätila och därifrån kan man åka båt ut på sjön.

Strax väster om Sätila ligger Ramhulta och Ramhultafallet som är ett vattenfall som rinner ut i Lygnern. Vattenfallet är varken jättestort eller jättehögt, men platsen är vacker med klippblock och en fin utsikt över sjön.

I närheten av vattenfallet har det tidigare funnits en kvarn och rester av kvarnhjulet ligger bland stenarna i fallet.

Länsstyrelsens sida om Ramhultafallet

Till slut fick vi lite vinter, även här på västkusten. Jag tog bilen till Sandsjöbacka för en promenad i den snöklädda naturen. Solen lyckades inte riktigt titta fram bakom molnen.

Oxsjön ligger i naturreservatet Sandsjöbacka som sträcker sig norrifrån från Sisjön i Göteborgs södra utkant ner till Kungsbacka. Ett stort område. Tyvärr är en väldigt stor del av området ett militärt övningsfält som inte får beträdas.

Oxsjön och Sisjön är de namnkunniga sjöarna i norra delen. Sandsjö och One mosse är de mest kända i södra delen.

Denna vinterdag parkerade jag vid Oxsjön. Det finns en parkeringen i skogen som man hittar via Hovås Oxsjöväg. Vägen till parkeringen var otroligt dålig med rejäla gropar. Knappt farbar med en normal bil. Jag hoppas verkligen den blir lagad snart för jag vill inte åka på den igen i befintligt skick.

Efter att ha gått mellan sjön och skjutfältet (bilden) kan man fortsätta söderut på #Bohusleden. Jag gjorde en slinga med hjälp av olika kartor i olika appar. Det blev en sträcka utan stig men det var det värt för att slippa gå tillbaka samma väg som jag kom.

Göteborg har en vacker skärgård, som är uppdelad i två områden: norra och södra. Längst söderut av de fast bosatta öarna i den södra skärgården ligger Vrångö. Det är ingen särskilt stor ö, ca 3 km lång, och förutom husen för de 350 bofasta finns det både en fiskehamn och ett café.

När man går av skärgårdsbåten från Saltholmen är det caféet man möter först. Vägen rakt fram går över ön till samhället och den stora hamnen. Stigen direkt till vänster, innan caféet, leder till den södra delen av ön. Det är denna stig jag börjar följa en något blåsig, men solig, dag i somras.

Stigen följer en bukt som avslutas med en ganska stor halvö, Nötholmen, på vänster sida. Nötholmen har en stor långgrund sandstrand som är populär bland badgästerna. Stigen fortsätter över bergsknallar i skogen till öns sydligaste delar. När jag kommer ut ur skogen är utsikten fin mot Valö och Kungsö. Bakom en av klipporna ner mot vattnet är det lite lä och sol så jag passar på att ta en kopp kaffe från min termos.

Den södra slingan svänger sedan upp mot norr och tillbaka mot samhället, delvis uppe på bergen och delvis nere i skogen. När man kommer ner bland de första husen igen är man på Tjärnvägen och man kan välja att svänga tillbaka mot färjeläget eller fortsätta fram mot hamnen. Jag bestämde mig för att även gå den norra slingan så jag fortsatte rakt igenom samhället, ut en sväng på Långenäs, förbi fotbollsplanen och sedan följa hela den norra slingan.

På den norra delen av Vrångö finns ytterligare en stor och fin badvik, alldeles vid stigen. Mot slutet av slingan kommer man till den gamla begravningsplats, och vill man kan man även vika av och titta på den nya begravningsplatsen.

När man återigen når samhället är man i höjd med Djupvik där Vrångö Fritidsförening har en stuga med bastu, badtunna och badbrygga. Stugan går att hyra vilket är väldigt trevligt om man är några stycken som vill umgås en sommar- eller höstkväll.

Efter Djupvik är det inte många minuter kvar tills man når färjeläget igen. Totalt blir södra slingan och norra slingan en vandring eller promenad på 8 km.

Gillar du att gå där tallarna växer ända ner till havet? Där det finns branta stup och barnvänliga sandstränder? Och vacker skog med gamla ekar? Då ska du ta en promenad i naturreservatet Särö Västerskog.

Särö ligger några mil söder om Göteborg och det är ganska enkelt att ta sig dit med bil eller buss. Jag hittade en parkering vid kyrkan men det finns en större närmre naturreservatet.

Det finns en stig längst ut runt hela udden som går längs havsbandet. Jag gick halva den och svängde sedan in i skogen och fick se en väldigt fin gammal ekskog med några riktigt rejäla träd här och var.

Man kan avsluta sin runda på värdshuset eller på någon av stränderna för ett dopp i havet.

Särö Västerskog är ett litet, men väldigt fint naturreservat som jag kommer att återvända till för att utforska mer av.

Styrsö är en av de större öarna i Göteborgs södra skärgård och med tre olika färjelägen är den enkel att ta sig till från fastlandet. Styrsö Bratten är det mest trafikerade läget men du kan också åka till Styrsö Tången eller Störsö Skäret.

På den norra delen av ön ligger samhället med skola, kyrka och mataffärer. Den södra delen av ön är till stor del obebygd och där man kan gå runt på den anlagda stigen.

För att hitta börjar på stigen är det enklast att åka till Styrsö Skäret, eller att följa havskanten från Styrsö Bratten söderut så kommer du till Skäret. Fortsätt Skäretvägen söderut till båthamnen och i slutet av den börjar stigen.

Stigen går västerut och följer havskanten innan den svänger av norrut vid Lilla Rävholmen. Du kan välja hur långt du vill gå genom att vika av på anslutande stigar in mot ön igen.

Om du vill kan du gå upp på Styrsös högsta topp och besöka Stora Rös, en 3000 år gammal grav från bronsåldern.

Innan du tar båten hem kan jag rekommendera ett besök på det gemytliga och charmiga Café Öbergska vid Brattens färjeläge. På sommaren kan man få nygrillade grillspett, trevliga fiskrätter och Styrsöl, men det finns också kaffe och pajer, bullar och kakor.

En av Kretas mest intressanta naturupplevelser måste vara Samaria-ravinen på västra delen av ön. Samaria är en ca 13 km lång ravin som börjar uppe i bergen och går ända ut till den lilla byn Agia Romelli vid havet. Det finns många raviner i bergen på Kreta men Samaria Gorge är iordningställd så att man kan vandra igenom den och det är en fantastisk upplevelse!

För att påbörja vandringen får man ta sig till starten (markerad på kartan). Det går reguljär busstrafik från Chania till starten, men om man är på charterresa kan man säkert hitta en utflykt med sitt charterbolag också. Kom bara ihåg att vara i starten vid tid för det är en rejäl vandring som tar en hel dag för de flesta. Ravinen är som sagt 13 km men det är ytterligare några km att gå från slutet till havet där båten tar dig hem.

Vi gick ravinen nerför, men det går nog att gå den uppför om man hellre vill. Räkna dock med att det kommer bli väldigt många möten då för de flesta går nerför. Under högsäsong kan det vara upp till 2000 personer som går den här turen, varje dag!

Turen börjar med ingången till nationalparken där man får betala en liten entréavgift. Sedan följer några branta backar och trappor ner till ett flackare parti. Det är väldigt mycket sten överallt och ibland ser man små stenar falla ner. Några av partierna i det här området är täckta med tak för att skydda besökarna från fallande stenar.

Efter ytterligare några kilometer i ganska ordentliga nerförsbackar kommer man till botten av ravinen där vandringen byter karaktär. Man följer vattnet och får se många vackra platser med små vattensamlingar av kristallklart, iskallt och turkost vatten.

Vandringen är omväxlande, vacker och rofylld. Nästan hela tiden ser man andra människor men naturen är häpnadsväckande och tar all uppmärksamhet.

Efter drygt halva turen lämnar man skogen och kommer ut i ett stenlandskap. Här övergår ravinen från att bestå av två sluttningar till att smalna av och få nästan spikraka väggar. Marken är täckt av stora vita stenar och man går in i en "port" med ofattbart höga väggar. Botten på ravinen är kanske 50 meter bred. Det är spännande och lite läskigt att gå här. Skyltar varnar för att stanna, "Great danger, walk quickly", för att undvika att få nedfallande stenar på sig.

Ravinen slingrar sig svagt så man ser oftast bara en stenvägg eller en smal öppning framåt. Och vid varje sväng får man en ny fantastisk vy och ravinen bli ännu lite smalare. Til slut får bara den lilla floden och stigen plats på ravinens botten. På några ställen är det bara några få meter mellan stenväggarna och där har kretanerna byggt stigen som en brygga ovanför vattnet.

Mot slutet av ravinen var vi riktigt trötta och när vi äntligen fick se utgången och den lilla serveringen som ligger där blev vi lättade. Att gå nerför i fem-sex timmar är påfrestande och något som vi inte var vana vid. Vi tog varsin öl på serveringen och fortsatte sedan de sista kilometrarna ner till båten. Vi hade tänkt äta middag i byn i väntan på båten, men det fanns inte så mycket som lockade i Agia Romelli så vi hoppade över det.

Det finns några olika färjor härifrån, beroende på om man vill åka västerut eller österut. Båda hållen går bra, beroende på hur man ska fortsätta sedan. Vi åkte lokalbuss så vi kunde ta vilket håll som helst om jag förstod det rätt. Men om du valt en arrangerad bussresa är det bäst att ta färjan som går till samma ställe som din buss väntar på.

Det här är en rejäl tur som kräver lite planering och vilja, men man blir belönad med fantastiska vyer som är svåra att hitta på andra ställen. Samaria Gorge är Europas näst längsta ravin, slagen bara av Gorge du Verdon i Frankrike.

Om du inte har dåliga knän eller andra fysiska besvär kan jag verkligen rekommendera den här turen. Det är en rejäl dagstur och äventyret tar en hel dag med alla transporter, men det är värt det!

Engelska Wikipedia har ytterligare bra information.

I Bokedalens naturreservat vid Jonsered hittar du omväxlande skogsmiljöer och vackra herrgårdar. I den vackra sjön Aspen kan du bada på Humlebadet och i Stora Ramsjön går det att fiska.

Det finns många stigar genom skogarna och även några vindskydd och toaletter.

Vid Jonsereds herrgård finns den kända trädgården "Jonsereds trädgård" som är värd ett besök på vår och sommar. Även Jonsereds fabriker är en intressant historisk sevärdhet.

Delsjöområdet är ett mycket populärt friluftsområde i östra Göteborg. Där finns motionsspår, ridspår, kanotuthyrning, discgolfbana, badplatser, café, skidåkning och skridskoåkning.

Promenaden runt Stora Delsjön är 7,5 km. Vill man gå längre kan man även runda Lilla Delsjön. Då har man även möjlighet att besöka Bertilssons stuga, ett klassiskt café med godsaker och servering både inne och ute.

Vill man ha ännu mer natur och vildmark är det bara att fortsätta österut genom Skatås och vidare. Till exempel kan man vandra Vildmarksleden ända till Hindås.

På ön Brač i skärgården utanför Split ligger den lilla staden Bol på sydsidan. Staden är nog mest känd för sin strand – Zlatni Rat (gyllene udden) – som går ut som en spets i Adriatiska havet.

Bol ligger vid foten av Vidova Gora, det högsta berget på ön och faktiskt det högsta berget på någon av Kroatiens öar med sina 778 meter. Var man än är i Bol ser man det grytformade bergsmassivet i norr.

Vandringen upp till toppen börjar på gångavstånd från centrum så man behöver varken hyra bil eller boka turistutflykt. Det är bara att börja vandra direkt från hotellet. Enklaste sättet att hitta startpunkten är nog att fråga sitt hotell eller kolla på nätet. Vid startpunkten finns det en tydlig skylt som visar vilken väg man ska ta.

I början av turen går man mellan druvodlingar och ett mindre stenbrott. Sedan slutar bebyggelsen och naturen tar över. Stigen är fin, av grus och sten, med utlagda trappsteg av sten där det behövs. Jag mötte några ödlor och rejäla spindelväv annars var det inte många djurupplevelser. Under högsäsong kan det nog vara mycket folk här, men jag såg bara en kille som gick före mig och ett par som jag mötte när de var på väg ner igen.

Det var sol, värme och ganska kraftig stigning hela vägen så det kan vara bra att ha med sig en liten handduk för svettdropparna i pannan. Om det är sommar när du går den här turen rekommenderar jag att inte starta för sent så att det inte blir för varmt. Turen upp till toppen är ca 6 km, men som sagt 778 höjdmeter. För mig tog det 2 timmar plus tid för rast att gå upp. Det var inga större problem att följa stigen. Vita markeringar med röd ring markerar leden upp till toppen. Vid något tillfälle fanns det ett vägval men jag tror att båda alternativen gick ihop senare. Ta gärna med en karta eller app för att ha lite extra koll.

Ett tag innan man når toppen passerar man ett ganska häftigt område med grottor i berget och en fantastisk utsikt ner i grytan och dalen ut mot havet.

Sista biten följer man bergsryggen nån kilometer ganska platt. Men då har man också hela utsikten att njuta av och man ser den gyllene udden i söder. Man vet att man är framme när man kommer till bilvägen, det går nämligen en väg ända upp till toppen! Om du hellre vill ta bilen upp går det alltså lika bra. Det gjorde mina vänner så jag slapp gå samma väg tillbaka, vi åkte istället vidare och utforskade mer av Brač med bilen.

Från parkeringen får man gå några hundra meter till för att komma till toppen där det står en stor mast. Där är också utsikten bäst och man får en väldigt fin vy av havet och hela Hvar, den långa grannön i söder. Det finns en nerlagd restaurang vid utsiktsplatsen där det hade varit trevligt att kunna ta något att dricka. Så tänk på att ta med dig allt du vill äta och dricka under turen för det finns ingen chans att fylla på något på hela dagen.

Eftersom jag fick skjuts ner för berget undersökte jag inte några alternativa vägar hem, jag gillar nämligen inte att ta samma väg tillbaka. Men när jag nu tittar på kartan ser jag att det kan finns en rejäl omväg österut, mot flygplatsen som man kan ta ner. Det kanske också kan vara möjligt att gå långt västerut mot Farska, men då får man kanske ta en taxi eller buss från Farska tillbaka till Bol för bilvägen längs havet är inte så trevlig att vandra på.

Om du besöker Bol kan jag varmt rekommendera att gå upp på Vidova Gora, lagom ansträngande och du blir belönad med en fantastisk utsikt!

I Skåne, öster om Helsingborg, ligger Söderåsens nationalpark. På sommaren ett mycket välbesökt område med en otrolig bäckravin, vackra lövskogar och iordningställda vandringsleder.

En kall vinterdag i februari är det betydligt färre besökare. Snön ligger kvar på marken efter flera veckors kyla i hela landet. Söderåsen är inget vinterparadis, men att få vara nästan ensam i nationalparken väger upp avsaknaden av gröna lövkronor.

Från utsiktsplatsen Koppahatten (bilden) ser man ner i ravinen åt båda hållen. Hit går det bilväg så att man kan besöka utsiktsplatsen även om man inte har möjlighet att gå hela vägen upp. Det finns ytterligare en bilväg i nationalparken (serpentinvägen) som går upp på andra sidan ravin. I övrigt får man ta sig fram till fots, med cykel eller med häst.