Härliga sommarkvällar i Strömmarnas naturreservat, Munkedal

Härliga sommarkvällar i Strömmarnas naturreservat, Munkedal

I slutet av maj tillbringade jag några nätter i Strömmarnas naturreservat i Munkedal. Sommaren hade redan kommit igång och det var härliga tjugo grader och sol hela dagarna.

Att sova ute här nere i Bohuslän innebär oftast skog eller karga klippor. I skogen är hängmatta det bästa valet då det är svårt att hitta bra tältplatser här. Hängmatta, myggnät och tarp är perfekt för en god natts sömn. Är det kallt på natten behövs ett liggunderlag i hängmattan.

Strömmarnas naturreservat har regler för eldning och man får bara göra upp eld på iordningsställda eldplatser.

Sveriges nationalparker, från Abisko till Stenshuvud

Sveriges nationalparker, från Abisko till Stenshuvud

Sverige var det första landet i Europa att inrätta nationalparker. År 1909 beslutades att Abisko, Garphyttan, Hamra, Pieljekaise, Sarek, Stora sjöfallet, Sånfjället, Ängsö och en del av Gotska Sandön skulle bli nationalparker.

I dag finns det 29 nationalparker i Sverige (i bokstavsordning):

  • Abisko
  • Björnlandet
  • Blå Jungfrun
  • Dalby Söderskog
  • Djurö
  • Fulufjället
  • Färnebofjärden
  • Garphyttan
  • Gotska Sandön
  • Hamra
  • Haparanda Skärgård
  • Kosterhavet
  • Muddus
  • Norra Kvill
  • Padjelanta
  • Pieljekaise
  • Sarek
  • Skuleskogen
  • Sonfjället
  • Stenshuvud
  • Stora Sjöfallet
  • Store Mosse
  • Söderåsen
  • Tiveden
  • Tresticklan
  • Tyresta
  • Töfsingdalen
  • Vadvetjåkka
  • Ängsö

En nationalpark skall omfatta minst 1 000 hektar. Området skall ha betydelse som allmän natursevärdhet eller i övrigt för att öka naturkännedomen eller intresset för naturen.

– Naturvårdslagen

Syftet med en nationalpark, till skillnad från ett naturreservat, är alltså att öka intresset för naturen hos allmänheten (ett naturreservats syfte är naturens utveckling eller vetenskaplig forskning). Läs mer om nationalparker och naturreservat i Naturvårdslagen.

På sidan Sveriges Nationalparker finns information om Sveriges alla nationalparker med kartor, information om växt- och djurlivet, praktisk besöksinformation, mm. Där finns också en checklista du kan ladda ner och börja kryssa i varje gång du besöker en nationalpark. 

Vackra vintervägar längs Oxsjön söder om Göteborg

Vackra vintervägar längs Oxsjön söder om Göteborg

Till slut fick vi lite vinter, även här på västkusten. Jag tog bilen till Sandsjöbacka för en promenad i den snöklädda naturen. Solen lyckades inte riktigt titta fram bakom molnen.

Oxsjön ligger i naturreservatet Sandsjöbacka som sträcker sig norrifrån från Sisjön i Göteborgs södra utkant ner till Kungsbacka. Ett stort område. Tyvärr är en väldigt stor del av området ett militärt övningsfält som inte får beträdas.

Oxsjön och Sisjön är de namnkunniga sjöarna i norra delen. Sandsjö och One mosse är de mest kända i södra delen.

Denna vinterdag parkerade jag vid Oxsjön. Det finns en parkeringen i skogen som man hittar via Hovås Oxsjöväg. Vägen till parkeringen var otroligt dålig med rejäla gropar. Knappt farbar med en normal bil. Jag hoppas verkligen den blir lagad snart för jag vill inte åka på den igen i befintligt skick.

Efter att ha gått mellan sjön och skjutfältet (bilden) kan man fortsätta söderut på #Bohusleden. Jag gjorde en slinga med hjälp av olika kartor i olika appar. Det blev en sträcka utan stig men det var det värt för att slippa gå tillbaka samma väg som jag kom.

Vandring runt Vrångö i Göteborgs södra skärgård

Vandring runt Vrångö i Göteborgs södra skärgård

Göteborg har en vacker skärgård, som är uppdelad i två områden: norra och södra. Längst söderut av de fast bosatta öarna i den södra skärgården ligger Vrångö. Det är ingen särskilt stor ö, ca 3 km lång, och förutom husen för de 350 bofasta finns det både en fiskehamn och ett café.

När man går av skärgårdsbåten från Saltholmen är det caféet man möter först. Vägen rakt fram går över ön till samhället och den stora hamnen. Stigen direkt till vänster, innan caféet, leder till den södra delen av ön. Det är denna stig jag börjar följa en något blåsig, men solig, dag i somras.

Stigen följer en bukt som avslutas med en ganska stor halvö, Nötholmen, på vänster sida. Nötholmen har en stor långgrund sandstrand som är populär bland badgästerna. Stigen fortsätter över bergsknallar i skogen till öns sydligaste delar. När jag kommer ut ur skogen är utsikten fin mot Valö och Kungsö. Bakom en av klipporna ner mot vattnet är det lite lä och sol så jag passar på att ta en kopp kaffe från min termos.

Den södra slingan svänger sedan upp mot norr och tillbaka mot samhället, delvis uppe på bergen och delvis nere i skogen. När man kommer ner bland de första husen igen är man på Tjärnvägen och man kan välja att svänga tillbaka mot färjeläget eller fortsätta fram mot hamnen. Jag bestämde mig för att även gå den norra slingan så jag fortsatte rakt igenom samhället, ut en sväng på Långenäs, förbi fotbollsplanen och sedan följa hela den norra slingan.

På den norra delen av Vrångö finns ytterligare en stor och fin badvik, alldeles vid stigen. Mot slutet av slingan kommer man till den gamla begravningsplats, och vill man kan man även vika av och titta på den nya begravningsplatsen.

När man återigen når samhället är man i höjd med Djupvik där Vrångö Fritidsförening har en stuga med bastu, badtunna och badbrygga. Stugan går att hyra vilket är väldigt trevligt om man är några stycken som vill umgås en sommar- eller höstkväll.

Efter Djupvik är det inte många minuter kvar tills man når färjeläget igen. Totalt blir södra slingan och norra slingan en vandring eller promenad på 8 km.

Utflykt till Ramhultafallet vid Lygnern

Utflykt till Ramhultafallet vid Lygnern

Sjön Lygnern är en 26 ha stor sjö innanför Kungsbacka i Västsverige. Runt sjön finns fina vandringsområden, framförallt vid Fjärås Bräcka i den sydvästra delen av den korvformade sjön. I den nordöstra kanten av sjön ligger Sätila och därifrån kan man åka båt ut på sjön.

Strax väster om Sätila ligger Ramhulta och Ramhultafallet som är ett vattenfall som rinner ut i Lygnern. Vattenfallet är varken jättestort eller jättehögt, men platsen är vacker med klippblock och en fin utsikt över sjön.

I närheten av vattenfallet har det tidigare funnits en kvarn och rester av kvarnhjulet ligger bland stenarna i fallet.

Länsstyrelsens sida om Ramhultafallet

Havsnära skogsvandring i Särö Västerskog

Havsnära skogsvandring i Särö Västerskog

Gillar du att gå där tallarna växer ända ner till havet? Där det finns branta stup och barnvänliga sandstränder? Och vacker skog med gamla ekar? Då ska du ta en promenad i naturreservatet Särö Västerskog.

Särö ligger några mil söder om Göteborg och det är ganska enkelt att ta sig dit med bil eller buss. Jag hittade en parkering vid kyrkan men det finns en större närmre naturreservatet.

Det finns en stig längst ut runt hela udden som går längs havsbandet. Jag gick halva den och svängde sedan in i skogen och fick se en väldigt fin gammal ekskog med några riktigt rejäla träd här och var.

Man kan avsluta sin runda på värdshuset eller på någon av stränderna för ett dopp i havet.

Särö Västerskog är ett litet, men väldigt fint naturreservat som jag kommer att återvända till för att utforska mer av.

Genom ravinen Samaria Gorge på Kreta

Genom ravinen Samaria Gorge på Kreta

En av Kretas mest intressanta naturupplevelser måste vara Samaria-ravinen på västra delen av ön. Samaria är en ca 13 km lång ravin som börjar uppe i bergen och går ända ut till den lilla byn Agia Romelli vid havet. Det finns många raviner i bergen på Kreta men Samaria Gorge är iordningställd så att man kan vandra igenom den och det är en fantastisk upplevelse!

För att påbörja vandringen får man ta sig till starten (markerad på kartan). Det går reguljär busstrafik från Chania till starten, men om man är på charterresa kan man säkert hitta en utflykt med sitt charterbolag också. Kom bara ihåg att vara i starten vid tid för det är en rejäl vandring som tar en hel dag för de flesta. Ravinen är som sagt 13 km men det är ytterligare några km att gå från slutet till havet där båten tar dig hem.

Vi gick ravinen nerför, men det går nog att gå den uppför om man hellre vill. Räkna dock med att det kommer bli väldigt många möten då för de flesta går nerför. Under högsäsong kan det vara upp till 2000 personer som går den här turen, varje dag!

Turen börjar med ingången till nationalparken där man får betala en liten entréavgift. Sedan följer några branta backar och trappor ner till ett flackare parti. Det är väldigt mycket sten överallt och ibland ser man små stenar falla ner. Några av partierna i det här området är täckta med tak för att skydda besökarna från fallande stenar.

Efter ytterligare några kilometer i ganska ordentliga nerförsbackar kommer man till botten av ravinen där vandringen byter karaktär. Man följer vattnet och får se många vackra platser med små vattensamlingar av kristallklart, iskallt och turkost vatten.

Vandringen är omväxlande, vacker och rofylld. Nästan hela tiden ser man andra människor men naturen är häpnadsväckande och tar all uppmärksamhet.

Efter drygt halva turen lämnar man skogen och kommer ut i ett stenlandskap. Här övergår ravinen från att bestå av två sluttningar till att smalna av och få nästan spikraka väggar. Marken är täckt av stora vita stenar och man går in i en "port" med ofattbart höga väggar. Botten på ravinen är kanske 50 meter bred. Det är spännande och lite läskigt att gå här. Skyltar varnar för att stanna, "Great danger, walk quickly", för att undvika att få nedfallande stenar på sig.

Ravinen slingrar sig svagt så man ser oftast bara en stenvägg eller en smal öppning framåt. Och vid varje sväng får man en ny fantastisk vy och ravinen bli ännu lite smalare. Til slut får bara den lilla floden och stigen plats på ravinens botten. På några ställen är det bara några få meter mellan stenväggarna och där har kretanerna byggt stigen som en brygga ovanför vattnet.

Mot slutet av ravinen var vi riktigt trötta och när vi äntligen fick se utgången och den lilla serveringen som ligger där blev vi lättade. Att gå nerför i fem-sex timmar är påfrestande och något som vi inte var vana vid. Vi tog varsin öl på serveringen och fortsatte sedan de sista kilometrarna ner till båten. Vi hade tänkt äta middag i byn i väntan på båten, men det fanns inte så mycket som lockade i Agia Romelli så vi hoppade över det.

Det finns några olika färjor härifrån, beroende på om man vill åka västerut eller österut. Båda hållen går bra, beroende på hur man ska fortsätta sedan. Vi åkte lokalbuss så vi kunde ta vilket håll som helst om jag förstod det rätt. Men om du valt en arrangerad bussresa är det bäst att ta färjan som går till samma ställe som din buss väntar på.

Det här är en rejäl tur som kräver lite planering och vilja, men man blir belönad med fantastiska vyer som är svåra att hitta på andra ställen. Samaria Gorge är Europas näst längsta ravin, slagen bara av Gorge du Verdon i Frankrike.

Om du inte har dåliga knän eller andra fysiska besvär kan jag verkligen rekommendera den här turen. Det är en rejäl dagstur och äventyret tar en hel dag med alla transporter, men det är värt det!

Engelska Wikipedia har ytterligare bra information.

Drivvedskonstverket Nimis på Kullahalvön

Drivvedskonstverket Nimis på Kullahalvön

I somras tog vi bilen och åkte på en Weekend till Kullahalvön i Skåne. Längst ut på halvön ligger naturreservatet Kullaberg som har blivit ganska känt för sitt svartbygge av drivved, Nimis, av Lars Wilks.

Stigen ner från parkeringen till stranden är längre och besvärligare än vi förväntade oss och ganska brant på några ställen. När vi närmar oss havet och den sista branta kanten ser vi början på Nimis. Det är en ingång till en tunnel helt byggd av drivved, plank och träbitar.

När vi följer gången ner mot tornen av stranden blir vi överraskade av hur välbyggt allt är, trots att det är helt oregelbundet och organiskt byggt. Träbitarna vi går på och de som sitter i rätt ta-höjd har nötts ner och fått ännu mjukare former av alla besökare.

Några partier är trånga och branta och lite besvärliga att ta sig igenom. Hade jag besökt det här som barn hade jag älskat det! 

Nere på den steniga stranden går gången ihop med två större torn. En bit bort finns ytterligare ett torn med flera våningar upp till toppen.

Trots att det inte är tillåtet att bygga saker i naturreservatet tycker jag att Lars har lyckats skapa något vackert som både smälter in i naturen och tar naturens former, men som såklart också sticker ut för det här är unikt i den här skalan.

Nationalparken Krka och vattenfallen i Skradinski Buk

Nationalparken Krka och vattenfallen i Skradinski Buk

Att bada i Skradinski Buk med vattenfallen i bakgrunden är både häftigt och härligt!

Det är många som besöker nationalparken Krka som väljer att bada så det kan vara lite trångt alldeles vid stigen, men om man går en bit till vänster kommer man undan lite och kan hitta en lugnare plats.

Men först ska man följa den vackert bygda stigen, eller kanske snarare bryggan, genom vattensystemet i nationalparken. Man får se mycket fisk, fåglar och insekter. På några ställen finns det små utsiktsplatser bygda som balkonger där man kan se ut över vattenfallen och lagunen nedanför.

Om du är i närheten av Split på sommaren bör du absolut försöka ta en tur till Krka. Med bil är det enkelt att komma till Lozovac och jag skulle gissa att det går att hitta bussturer från Split om du inte har en researrangör som kan hjälpa till. I Lozovac köper man entrébiljett och i den ingår bussturen ner från parkeringen till stigens början, ca 10 min.

Krka Nationalparks officiella sida

Bokedalens naturreservat vid Aspen

Bokedalens naturreservat vid Aspen

I Bokedalens naturreservat vid Jonsered hittar du omväxlande skogsmiljöer och vackra herrgårdar. I den vackra sjön Aspen kan du bada på Humlebadet och i Stora Ramsjön går det att fiska.

Det finns många stigar genom skogarna och även några vindskydd och toaletter.

Vid Jonsereds herrgård finns den kända trädgården "Jonsereds trädgård" som är värd ett besök på vår och sommar. Även Jonsereds fabriker är en intressant historisk sevärdhet.

« Till start