Utflykt till Fjärås Bräcka

Utflykt till Fjärås Bräcka

I helgen gjorde vi en liten utflykt till Fjärås Bräcka, ett naturreservat vid Lygnerns västra strand.

Det var ett fint område, med en hög hed och en trappa ner till sjöstranden. På stranden finns två grillar och vedförråd.

Trots att det var tidigt i april värmde solen fint och det blev en härlig lunch med grillad korv och sedan kaffe.

Utflykt till Ramhultafallet vid Lygnern

Utflykt till Ramhultafallet vid Lygnern

Sjön Lygnern är en 26 ha stor sjö innanför Kungsbacka i Västsverige. Runt sjön finns fina vandringsområden, framförallt vid Fjärås Bräcka i den sydvästra delen av den korvformade sjön. I den nordöstra kanten av sjön ligger Sätila och därifrån kan man åka båt ut på sjön.

Strax väster om Sätila ligger Ramhulta och Ramhultafallet som är ett vattenfall som rinner ut i Lygnern. Vattenfallet är varken jättestort eller jättehögt, men platsen är vacker med klippblock och en fin utsikt över sjön.

I närheten av vattenfallet har det tidigare funnits en kvarn och rester av kvarnhjulet ligger bland stenarna i fallet.

Länsstyrelsens sida om Ramhultafallet

Vackra vintervägar längs Oxsjön söder om Göteborg

Vackra vintervägar längs Oxsjön söder om Göteborg

Till slut fick vi lite vinter, även här på västkusten. Jag tog bilen till Sandsjöbacka för en promenad i den snöklädda naturen. Solen lyckades inte riktigt titta fram bakom molnen.

Oxsjön ligger i naturreservatet Sandsjöbacka som sträcker sig norrifrån från Sisjön i Göteborgs södra utkant ner till Kungsbacka. Ett stort område. Tyvärr är en väldigt stor del av området ett militärt övningsfält som inte får beträdas.

Oxsjön och Sisjön är de namnkunniga sjöarna i norra delen. Sandsjö och One mosse är de mest kända i södra delen.

Denna vinterdag parkerade jag vid Oxsjön. Det finns en parkeringen i skogen som man hittar via Hovås Oxsjöväg. Vägen till parkeringen var otroligt dålig med rejäla gropar. Knappt farbar med en normal bil. Jag hoppas verkligen den blir lagad snart för jag vill inte åka på den igen i befintligt skick.

Efter att ha gått mellan sjön och skjutfältet (bilden) kan man fortsätta söderut på #Bohusleden. Jag gjorde en slinga med hjälp av olika kartor i olika appar. Det blev en sträcka utan stig men det var det värt för att slippa gå tillbaka samma väg som jag kom.

Havsnära skogsvandring i Särö Västerskog

Havsnära skogsvandring i Särö Västerskog

Gillar du att gå där tallarna växer ända ner till havet? Där det finns branta stup och barnvänliga sandstränder? Och vacker skog med gamla ekar? Då ska du ta en promenad i naturreservatet Särö Västerskog.

Särö ligger några mil söder om Göteborg och det är ganska enkelt att ta sig dit med bil eller buss. Jag hittade en parkering vid kyrkan men det finns en större närmre naturreservatet.

Det finns en stig längst ut runt hela udden som går längs havsbandet. Jag gick halva den och svängde sedan in i skogen och fick se en väldigt fin gammal ekskog med några riktigt rejäla träd här och var.

Man kan avsluta sin runda på värdshuset eller på någon av stränderna för ett dopp i havet.

Särö Västerskog är ett litet, men väldigt fint naturreservat som jag kommer att återvända till för att utforska mer av.

Prova på downhill-cykling på Vallåsen, Hallandsåsen

Prova på downhill-cykling på Vallåsen, Hallandsåsen

Om man svänger av E6:an i höjd med Båstad och kör några kilometer in i landet kommer man till Vallåsens skidanläggning. På vintern kan man åka utförsskidor här, men på sommarhalvåret är anläggningen istället öppet för downhill-cykling.

Om du aldrig hört talas om downhill kan man säga att det är som mountainbike, men i en nedförsbacke. Och för att komma till ledens början tar man ofta en lift upp.

Vi kom till Vallåsen en halvmulen dag i oktober och började med att hyra varsin cykel. Killen som hjälpte oss var mycket hjälpsam och trevlig men hade ena armen i gips. Vi frågade vad som hänt och det visade sig att han varit med i en tävling i downhill och ramlat illa. Kanske inte den bästa psykologiska uppladdningen för oss nybörjare.

Det första tekniska momentet man ställs inför är att åka en skidlift med en cykel. Den här dagen var det bara ankarliften som var öppen så uppgiften var att sitta på cykeln och samtidigt fånga ett ankare och lyckas hålla fast det på ett någorlunda lämpligt sätt hela vägen upp.

Väl uppe var det bara att välja led. Precis som vid utförsskidåkning finns det olika färgmarkeringar för olika svårighetsgrader. Så vi började enkelt med den gröna V-line och jobbade oss igenom de blå spruffs och tårtan innan lunch.

Vid lunchtid tändes grillen och vi köpte varsin fin korv och fick i oss lite energi för eftermiddagens fortsatta äventyr.

Vi vågade oss på både de röda och svarta lederna efter lunch, men gick sedan tillbaka till de blåa som blev våra favoriter. I dessa fanns det rejäla hopp, eller som Vallåsen uttrycker det "Vårt senaste tillskott innehåller 100 pumpknölar och mängder av byggda berms, ett spår som passar allt från förstagångaren till elitåkaren.".

Liftar och ledar i Vallåsens bike park

Ett besök på Vallåsen kan bli riktigt roligt om du vågar släppa taget, satsa nerför och släppa bromsen!

Drivvedskonstverket Nimis på Kullahalvön

Drivvedskonstverket Nimis på Kullahalvön

I somras tog vi bilen och åkte på en Weekend till Kullahalvön i Skåne. Längst ut på halvön ligger naturreservatet Kullaberg som har blivit ganska känt för sitt svartbygge av drivved, Nimis, av Lars Wilks.

Stigen ner från parkeringen till stranden är längre och besvärligare än vi förväntade oss och ganska brant på några ställen. När vi närmar oss havet och den sista branta kanten ser vi början på Nimis. Det är en ingång till en tunnel helt byggd av drivved, plank och träbitar.

När vi följer gången ner mot tornen av stranden blir vi överraskade av hur välbyggt allt är, trots att det är helt oregelbundet och organiskt byggt. Träbitarna vi går på och de som sitter i rätt ta-höjd har nötts ner och fått ännu mjukare former av alla besökare.

Några partier är trånga och branta och lite besvärliga att ta sig igenom. Hade jag besökt det här som barn hade jag älskat det! 

Nere på den steniga stranden går gången ihop med två större torn. En bit bort finns ytterligare ett torn med flera våningar upp till toppen.

Trots att det inte är tillåtet att bygga saker i naturreservatet tycker jag att Lars har lyckats skapa något vackert som både smälter in i naturen och tar naturens former, men som såklart också sticker ut för det här är unikt i den här skalan.

Zlatni Rat, gyllene udden, och strandpromenaden i Bol

Zlatni Rat, gyllene udden, och strandpromenaden i Bol

Om du besöker Bol bör du såklart titta på den lilla stadskärnan med hamnen och piren, men sedan ska du vandra västerut mot Zlatni Rat, stranden. Det är nämligen strandpromenaden mellan staden och den berömda stranden som är det bästa med Bol. När du går västerut har du det fantastiska turkosa vattnet och stranden på vänster sida och glest utspridda hotell mellan tallarna på höger sida. Promenaden är en bred, stenlagd, slingrande tall-allé med ett väldigt lugnt och skönt tempo.

Vid Zlatni Rat tar promenaden slut och du svänger istället ut mot den speciella stranden, den gyllene udden. En backe leder ner mot stenstranden och de många små affärerna och barerna. Följ stranden ända ut till udden eller stanna till för en drink på Auros cocktailbar och njut i skuggan av tallarna.

Genom ravinen Samaria Gorge på Kreta

Genom ravinen Samaria Gorge på Kreta

En av Kretas mest intressanta naturupplevelser måste vara Samaria-ravinen på västra delen av ön. Samaria är en ca 13 km lång ravin som börjar uppe i bergen och går ända ut till den lilla byn Agia Romelli vid havet. Det finns många raviner i bergen på Kreta men Samaria Gorge är iordningställd så att man kan vandra igenom den och det är en fantastisk upplevelse!

För att påbörja vandringen får man ta sig till starten (markerad på kartan). Det går reguljär busstrafik från Chania till starten, men om man är på charterresa kan man säkert hitta en utflykt med sitt charterbolag också. Kom bara ihåg att vara i starten vid tid för det är en rejäl vandring som tar en hel dag för de flesta. Ravinen är som sagt 13 km men det är ytterligare några km att gå från slutet till havet där båten tar dig hem.

Vi gick ravinen nerför, men det går nog att gå den uppför om man hellre vill. Räkna dock med att det kommer bli väldigt många möten då för de flesta går nerför. Under högsäsong kan det vara upp till 2000 personer som går den här turen, varje dag!

Turen börjar med ingången till nationalparken där man får betala en liten entréavgift. Sedan följer några branta backar och trappor ner till ett flackare parti. Det är väldigt mycket sten överallt och ibland ser man små stenar falla ner. Några av partierna i det här området är täckta med tak för att skydda besökarna från fallande stenar.

Efter ytterligare några kilometer i ganska ordentliga nerförsbackar kommer man till botten av ravinen där vandringen byter karaktär. Man följer vattnet och får se många vackra platser med små vattensamlingar av kristallklart, iskallt och turkost vatten.

Vandringen är omväxlande, vacker och rofylld. Nästan hela tiden ser man andra människor men naturen är häpnadsväckande och tar all uppmärksamhet.

Efter drygt halva turen lämnar man skogen och kommer ut i ett stenlandskap. Här övergår ravinen från att bestå av två sluttningar till att smalna av och få nästan spikraka väggar. Marken är täckt av stora vita stenar och man går in i en "port" med ofattbart höga väggar. Botten på ravinen är kanske 50 meter bred. Det är spännande och lite läskigt att gå här. Skyltar varnar för att stanna, "Great danger, walk quickly", för att undvika att få nedfallande stenar på sig.

Ravinen slingrar sig svagt så man ser oftast bara en stenvägg eller en smal öppning framåt. Och vid varje sväng får man en ny fantastisk vy och ravinen bli ännu lite smalare. Til slut får bara den lilla floden och stigen plats på ravinens botten. På några ställen är det bara några få meter mellan stenväggarna och där har kretanerna byggt stigen som en brygga ovanför vattnet.

Mot slutet av ravinen var vi riktigt trötta och när vi äntligen fick se utgången och den lilla serveringen som ligger där blev vi lättade. Att gå nerför i fem-sex timmar är påfrestande och något som vi inte var vana vid. Vi tog varsin öl på serveringen och fortsatte sedan de sista kilometrarna ner till båten. Vi hade tänkt äta middag i byn i väntan på båten, men det fanns inte så mycket som lockade i Agia Romelli så vi hoppade över det.

Det finns några olika färjor härifrån, beroende på om man vill åka västerut eller österut. Båda hållen går bra, beroende på hur man ska fortsätta sedan. Vi åkte lokalbuss så vi kunde ta vilket håll som helst om jag förstod det rätt. Men om du valt en arrangerad bussresa är det bäst att ta färjan som går till samma ställe som din buss väntar på.

Det här är en rejäl tur som kräver lite planering och vilja, men man blir belönad med fantastiska vyer som är svåra att hitta på andra ställen. Samaria Gorge är Europas näst längsta ravin, slagen bara av Gorge du Verdon i Frankrike.

Om du inte har dåliga knän eller andra fysiska besvär kan jag verkligen rekommendera den här turen. Det är en rejäl dagstur och äventyret tar en hel dag med alla transporter, men det är värt det!

Engelska Wikipedia har ytterligare bra information.

Bestiga toppen av Vidova Gora ovanför Bol, Kroatien

Bestiga toppen av Vidova Gora ovanför Bol, Kroatien

På ön Brač i skärgården utanför Split ligger den lilla staden Bol på sydsidan. Staden är nog mest känd för sin strand – Zlatni Rat (gyllene udden) – som går ut som en spets i Adriatiska havet.

Bol ligger vid foten av Vidova Gora, det högsta berget på ön och faktiskt det högsta berget på någon av Kroatiens öar med sina 778 meter. Var man än är i Bol ser man det grytformade bergsmassivet i norr.

Vandringen upp till toppen börjar på gångavstånd från centrum så man behöver varken hyra bil eller boka turistutflykt. Det är bara att börja vandra direkt från hotellet. Enklaste sättet att hitta startpunkten är nog att fråga sitt hotell eller kolla på nätet. Vid startpunkten finns det en tydlig skylt som visar vilken väg man ska ta.

I början av turen går man mellan druvodlingar och ett mindre stenbrott. Sedan slutar bebyggelsen och naturen tar över. Stigen är fin, av grus och sten, med utlagda trappsteg av sten där det behövs. Jag mötte några ödlor och rejäla spindelväv annars var det inte många djurupplevelser. Under högsäsong kan det nog vara mycket folk här, men jag såg bara en kille som gick före mig och ett par som jag mötte när de var på väg ner igen.

Det var sol, värme och ganska kraftig stigning hela vägen så det kan vara bra att ha med sig en liten handduk för svettdropparna i pannan. Om det är sommar när du går den här turen rekommenderar jag att inte starta för sent så att det inte blir för varmt. Turen upp till toppen är ca 6 km, men som sagt 778 höjdmeter. För mig tog det 2 timmar plus tid för rast att gå upp. Det var inga större problem att följa stigen. Vita markeringar med röd ring markerar leden upp till toppen. Vid något tillfälle fanns det ett vägval men jag tror att båda alternativen gick ihop senare. Ta gärna med en karta eller app för att ha lite extra koll.

Ett tag innan man når toppen passerar man ett ganska häftigt område med grottor i berget och en fantastisk utsikt ner i grytan och dalen ut mot havet.

Sista biten följer man bergsryggen nån kilometer ganska platt. Men då har man också hela utsikten att njuta av och man ser den gyllene udden i söder. Man vet att man är framme när man kommer till bilvägen, det går nämligen en väg ända upp till toppen! Om du hellre vill ta bilen upp går det alltså lika bra. Det gjorde mina vänner så jag slapp gå samma väg tillbaka, vi åkte istället vidare och utforskade mer av Brač med bilen.

Från parkeringen får man gå några hundra meter till för att komma till toppen där det står en stor mast. Där är också utsikten bäst och man får en väldigt fin vy av havet och hela Hvar, den långa grannön i söder. Det finns en nerlagd restaurang vid utsiktsplatsen där det hade varit trevligt att kunna ta något att dricka. Så tänk på att ta med dig allt du vill äta och dricka under turen för det finns ingen chans att fylla på något på hela dagen.

Eftersom jag fick skjuts ner för berget undersökte jag inte några alternativa vägar hem, jag gillar nämligen inte att ta samma väg tillbaka. Men när jag nu tittar på kartan ser jag att det kan finns en rejäl omväg österut, mot flygplatsen som man kan ta ner. Det kanske också kan vara möjligt att gå långt västerut mot Farska, men då får man kanske ta en taxi eller buss från Farska tillbaka till Bol för bilvägen längs havet är inte så trevlig att vandra på.

Om du besöker Bol kan jag varmt rekommendera att gå upp på Vidova Gora, lagom ansträngande och du blir belönad med en fantastisk utsikt!

Liten brännare för T-röd

Liten brännare för T-röd

Man vill inte alltid ha med sig ett helt Trangia-kök ut på turen. Kanske ska man bara på en dagstur och vill ha lite varmt vatten till lunch, då är det onödigt tungt att bära med sig ett helt kök.

Den här lilla brännaren tyckte jag var en bra idé att köra med istället. Brännaren kan man fylla på i förväg så man slipper ha hela bränsleflaskan med sig. Brännaren, en liten kastrull och en tamoj är allt som behövs.

Vindskydd med rejäl eldstad vid Stora Hornsjön

Vindskydd med rejäl eldstad vid Stora Hornsjön

Stora Hornsjön ligger några kilometer in från Frillesås söder om Göteborg. För att besöka sjön kan man tex ta sig till Stättareds gård för för en trevlig utgångspunkt. På gården finns, förutom parkering och toaletter, djurhagar och aktiviteter för barn. Från gården utgår också flera stigar, tex Sjörundan på 4,3 km som går ner och längs med Stora Hornsjön.

Vindskyddet på bilden ligger vid sjön och nedanför vindskyddet finns det kanoter som man kan hyra på gården.

Vill man undvika andra människor och djur går det även att parkerar på en liten parkering innan man kommer till gården, om man kommer norrifrån. Om man vill gå lite längre (ca 7 km) kan man även parkera vid OK Löftans klubbstuga på Glamsjövägen.

På Stättareds gård finns det en spårkarta med några olika rundor. Se den här sidan för information om fiske, vandring och karta.

Jag gick den vita rundan på 6,6 km och blev förvånad hur vacker skogen var på den övre delen av rundan, alltså den delen som inte gick längs sjön.

« Till start