Prova på Fatbike-cykling i Tylösand

Prova på Fatbike-cykling i Tylösand

I Tylösand, vid Kattegattkusten utanför Halmstad, finns det mycket att göra för den som gillar vackra vyer, hav och sand. Mest känt är nog den 4 km långa sandstranden som lockar många badsugna varje sommar.

Lite mindre känt är Prins Bertils stig, en mycket vacker stig som går ändå från Halmstad och ut längs kusten till Tylösand och vidare. Stigen är populär för promenader och motion. Den är rätt okej att cykla på också med en del svårare partier, men på sommaren och vid fint väder är det för mycket folk för att cyklingen ska vara riktigt rolig.

En av de allra sista sommardagarna, när de flesta turister åkt hem, provade vi på fatbike på Prins Bertils stig. En fatbike har mycket bred däck för att kunna köras i mjukt underlag, tex snö och sand.

Att köra fatbike är en hel del som att köra mountainbike då du får en mjukare gång än en stel cykel med små däck. Men det är också stora skillnader i att köra en fatbike och att köra en mountainbike. De fatbikes vi körde hade stel ram (ingen dämning), all dämpning satt i luften i däcken. Körningen blir väldigt mjuk och gungig och lite tung. Man har inte lika bra kontroll som med en mountainbike.

Vi körde inte på mycket på sand, mest på grus på stig, men jag provade lite och det gick att köra och svänga lite i den lösa sanden, men det var fortfarande svårkört. Å andra sidan hade en vanlig mountainbike nog stannat direkt i samma sand.

Jag är inte helt övertygad om fatbikens förträfflighet. Jag hade velat testa att köra i snö någon gång, för det har jag hört att man kan.

Genom ravinen Samaria Gorge på Kreta

Genom ravinen Samaria Gorge på Kreta

En av Kretas mest intressanta naturupplevelser måste vara Samaria-ravinen på västra delen av ön. Samaria är en ca 13 km lång ravin som börjar uppe i bergen och går ända ut till den lilla byn Agia Romelli vid havet. Det finns många raviner i bergen på Kreta men Samaria Gorge är iordningställd så att man kan vandra igenom den och det är en fantastisk upplevelse!…

Drivvedskonstverket Nimis på Kullahalvön

Drivvedskonstverket Nimis på Kullahalvön

I somras tog vi bilen och åkte på en Weekend till Kullahalvön i Skåne. Längst ut på halvön ligger naturreservatet Kullaberg som har blivit ganska känt för sitt svartbygge av drivved, Nimis, av Lars Wilks.

Stigen ner från parkeringen till stranden är längre och besvärligare än vi förväntade oss och ganska brant på några ställen. När vi närmar oss havet och den sista branta kanten ser vi början på Nimis. Det är en ingång till en tunnel helt byggd av drivved, plank och träbitar.

När vi följer gången ner mot tornen av stranden blir vi överraskade av hur välbyggt allt är, trots att det är helt oregelbundet och organiskt byggt. Träbitarna vi går på och de som sitter i rätt ta-höjd har nötts ner och fått ännu mjukare former av alla besökare.

Några partier är trånga och branta och lite besvärliga att ta sig igenom. Hade jag besökt det här som barn hade jag älskat det! 

Nere på den steniga stranden går gången ihop med två större torn. En bit bort finns ytterligare ett torn med flera våningar upp till toppen.

Vandring runt Vrångö i Göteborgs södra skärgård

Vandring runt Vrångö i Göteborgs södra skärgård

Göteborg har en vacker skärgård, som är uppdelad i två områden: norra och södra. Längst söderut av de fast bosatta öarna i den södra skärgården ligger Vrångö. Det är ingen särskilt stor ö, ca 3 km lång, och förutom husen för de 350 bofasta finns det både en fiskehamn och ett café.

När man går av skärgårdsbåten från Saltholmen är det caféet man möter först. Vägen rakt fram går över ön till samhället och den stora hamnen. Stigen direkt till vänster, innan caféet, leder till den södra delen av ön. Det är denna stig jag börjar följa en något blåsig, men solig, dag i somras.

Stigen följer en bukt som avslutas med en ganska stor halvö, Nötholmen, på vänster sida. Nötholmen har en stor långgrund sandstrand som är populär bland badgästerna. Stigen fortsätter över bergsknallar i skogen till öns sydligaste delar. När jag kommer ut ur skogen är utsikten fin mot Valö och Kungsö. Bakom en av klipporna ner mot vattnet är det lite lä och sol så jag passar på att ta en kopp kaffe från min termos.

Den södra slingan svänger sedan upp mot norr och tillbaka mot samhället, delvis uppe på bergen och delvis nere i skogen. När man kommer ner bland de första husen igen är man på Tjärnvägen och man kan välja att svänga tillbaka mot färjeläget eller fortsätta fram mot hamnen. Jag bestämde mig för att även gå den norra slingan så jag fortsatte rakt igenom samhället, ut en sväng på Långenäs, förbi fotbollsplanen och sedan följa hela den norra slingan.

Prova på downhill-cykling på Vallåsen, Hallandsåsen

Prova på downhill-cykling på Vallåsen, Hallandsåsen

Om man svänger av E6:an i höjd med Båstad och kör några kilometer in i landet kommer man till Vallåsens skidanläggning. På vintern kan man åka utförsskidor här, men på sommarhalvåret är anläggningen istället öppet för downhill-cykling.

Om du aldrig hört talas om downhill kan man säga att det är som mountainbike, men i en nedförsbacke. Och för att komma till ledens början tar man ofta en lift upp.

Vi kom till Vallåsen en halvmulen dag i oktober och började med att hyra varsin cykel. Killen som hjälpte oss var mycket hjälpsam och trevlig men hade ena armen i gips. Vi frågade vad som hänt och det visade sig att han varit med i en tävling i downhill och ramlat illa. Kanske inte den bästa psykologiska uppladdningen för oss nybörjare.

Det första tekniska momentet man ställs inför är att åka en skidlift med en cykel. Den här dagen var det bara ankarliften som var öppen så uppgiften var att sitta på cykeln och samtidigt fånga ett ankare och lyckas hålla fast det på ett någorlunda lämpligt sätt hela vägen upp.

Väl uppe var det bara att välja led. Precis som vid utförsskidåkning finns det olika färgmarkeringar för olika svårighetsgrader. Så vi började enkelt med den gröna V-line och jobbade oss igenom de blå spruffs och tårtan innan lunch.

Vid lunchtid tändes grillen och vi köpte varsin fin korv och fick i oss lite energi för eftermiddagens fortsatta äventyr.

Vi vågade oss på både de röda och svarta lederna efter lunch, men gick sedan tillbaka till de blåa som blev våra favoriter. I dessa fanns det rejäla hopp, eller som Vallåsen uttrycker det "Vårt senaste tillskott innehåller 100 pumpknölar och mängder av byggda berms, ett spår som passar allt från förstagångaren till elitåkaren.".

Liftar och ledar i Vallåsens bike park

Ett besök på Vallåsen kan bli riktigt roligt om du vågar släppa taget, satsa nerför och släppa bromsen!

Kuststigen i Bohuslän, Ljungskile till Gustafsberg

Kuststigen i Bohuslän, Ljungskile till Gustafsberg

Vill du ha en rejäl dagsvandring på ca 30 km och enkelt kunna ta dig till start och från mål med kollektivtrafik bör du prova på Kuststigen mellan Ljungskile och Gustafsberg (eller Uddevalla).

Jag tog bussen till Ljungskile och mötte upp min vandrarvän på busstationen. Det kan vara bra att ha en karta eller app för att hitta början på leden och den första skyltningen. Vi började med att gå över bron över motorvägen och ut mot havet. Efter ett tag kom den första stolpen med det blå märket för "Kuststigen Bohuslän".

Vindskydd med rejäl eldstad vid Stora Hornsjön

Vindskydd med rejäl eldstad vid Stora Hornsjön

Stora Hornsjön ligger några kilometer in från Frillesås söder om Göteborg. För att besöka sjön kan man tex ta sig till Stättareds gård för för en trevlig utgångspunkt. På gården finns, förutom parkering och toaletter, djurhagar och aktiviteter för barn. Från gården utgår också flera stigar, tex Sjörundan på 4,3 km som går ner och längs med Stora Hornsjön.…

Nationalparken Krka och vattenfallen i Skradinski Buk

Nationalparken Krka och vattenfallen i Skradinski Buk

Att bada i Skradinski Buk med vattenfallen i bakgrunden är både häftigt och härligt!

Det är många som besöker nationalparken Krka som väljer att bada så det kan vara lite trångt alldeles vid stigen, men om man går en bit till vänster kommer man undan lite och kan hitta en lugnare plats.

Men först ska man följa den vackert bygda stigen, eller kanske snarare bryggan, genom vattensystemet i nationalparken. Man får se mycket fisk, fåglar och insekter. På några ställen finns det små utsiktsplatser bygda som balkonger där man kan se ut över vattenfallen och lagunen nedanför.

« Till start